måndag 11 september 2017

Det var en gång...

... en liten flicka

Den här lilla flickan älskade barn, små barn
Hon älskade barn så mycket att hon gjorde nästan allt för att få vara tillsammans med dom
Fanns det barn i sandlådan ja då var den lilla flickan där och byggde sandslott tillsammans med barnen, körde med bilar, bakade sandkakor som barnen sen med glädje slog sönder så att hon fick göra nya och hade den lilla flickan riktig tur kunde hon få uppleva glädjen att dra något litet barn i barnvagnen runt på gården
När den lilla flickan blev äldre fick hon ofta förtroendet att ta med något barn ut på barnvgnspromenad och med tiden blev hon en mycket omtyckt, uppskattad och ofta anlitad barnvakt
Den lilla flickan växte och när hon gick i 9:an och skulle göra sitt val inför gymnasiet så var valet av linje självklart för alla utom för den här flickan...


... för även om den här flickan älskade att vara tillsammans med barn och innerst inne inte ville något hellre än att få jobba med barn så fanns det en stor tagg inom henne
Den här flickan visste att på dagis hade man sångstunder och det där med att sjunga "offentligt" kändes som en enda stor ond klump inom den här flickan och hade så gjort ända sen den där eftermiddagen på ett vintersportläger en gång när flickan var sådär 10-11 år
På det lägret var det "sångövning" varje dag och vid ett av dessa sångtillfällen gick körledaren fram och tillbaka framför alla som sjöng, när hon gått igenom alla ställde hon sig plötsligt framför den lilla flickan och hennes kompis och med is både i både blick och röst uttalade hon sen högt så att alla i rummet hörde orden som sen för evigt skulle etsa sig fast inom den lilla flickan och i samma stund som hon uttalade orden dödade hon även allt vad sångglädje hette för den här flickan
Orden hon sa kan fortfarande sådär en fyrtio år efter händelsen eka iskallt inom flickan som numera blivit en tant
Den här tanten kan fortfarande se körledaren framför sig i sina gröna gabardinbyxor, blommiga blus och enorma glasögon och bara tanken på orden hon uttalade får det fortfarande att knyta sig i magen på tanten

- Ni behöver inte sjunga, det räcker att ni rör på läpparna....

Så här fyrtio år efteråt kan tanten fortfarande undra om körledaren ifråga någonsin har funderat över hur hennes ord kändes när de träffade dessa två flickors öron och kanske framför allt hjärtan
Den här tanten kan undra om körledaren någonstans kunde föreställa sig hur hårt dessa ord skulle etsa sig in i den lilla flickan och hur starkt dessa ord sen skulle påverka resten av flickans liv


Under tiden flickan gick på högstadiet gjorde hon PRAO - Praktisk Arbetslivs Orientering som det hette på den tiden - på ett dagis, två veckor fyllda av glädje men också två veckor då flickan insåg att det fanns ett hinder för hennes dröm
Flickan insåg att på dagis har man sångstund och den detaljen fick det att knyta sig i magen på flickan och var därmed det som avgjorde att hon bestämde sig för att gräva ner sina drömmar och söka en helt annan linje
Tyvärr hade den här flickans föräldrar inte förmågan att stötta och peppa sitt barn, dom saknade förmågan att ge henne det stöd hon så väl hade behövt just då, stödet att våga övervinna sin rädsla för att förverkliga en dröm och göra det självklara valet av gymnasielinje
Flickan tog den lättaste vägen och valde den lättaste gymnasielinje hon hittade, ett val som efter sex veckor på gymnasiet resulterade i att flickan avslutade sin gymnasietid och istället började jobba på en eftermiddagsverksamhet för barn
Lagom till sin 18 årsdag började flickan städa på sjukhemmet där hennes mamma jobbade, efter ett år började hon som sjukvårdsbiträde på samma sjukhus och sen rullade det liksom bara på


Under åren som gick utbildade sig flickan till undersköterska/mentalskötare och på det stora hela trivdes hon riktigt bra med att jobba med äldre men hela tiden fanns den gamla drömmen där i bakhuvudet och hela tiden fanns det där med sångstunderna som hela tiden puttade drömmen tillbaka till att vara just bara en dröm
För trots att den lilla flicka växte och blev både mamma, farmor & mormor så fanns den där taggen i bröstet kvar
Tanten tyckte jättemycket om att sjunga - i sin ensamhet eller tillsammans med sina barn när dom var små för dom där orden som körledaren en gång uttalat hade etsat sig så hårt fast att varje gång det blev tal om att sjunga tillsammans med andra så gjorde sig den där klumpen i magen påmind och det kändes som om hjärtat drogs åt, tungan vred sig två varv och att stämbanden knöt sig i hårda knutar
Hur mycket tanten än ville sjunga så rasslade körledarens ord hela tiden som is i öronen

- Du behöver inte sjunga, det räcker att du rör på munnen...

Tiden gick och en dag bestämde sig tanten för att det var dags att ta itu med livet, det var dags att sluta vara bekväm, det var dags att kliva ur comfortzonen och göra upp med gamla demoner och förverkliga drömmar
Tanten beställde tid för studievägledning och när det steget var taget gick sen det mesta av bara farten
Nu sitter tanten här och har fått besked om att hon får förhöjt studiemedel vilket innebär att hon kan söka till den ettåriga  barnskötare/elevassistent kursen med start januari 2018 och genomföra studierna utan att behöva ta studielån


Den lilla flickan/tanten är ju självklart jag
Jag har bestämt mig för att  det aldrig är försent, jag har bestämt mig för att våga ta steget och förverkliga min dröm för hur det än är så är det där med sångstunderna bara en liten, liten del av en dag på förskolan och även om jag är hopplöst omusikalisk och låter som en kråka när jag sjunger så får det vara så för jag tror och vet att jag förutom min kråksång har så mycket annat jag kan tillföra och ge barnen på förskolan
Jag känner även att om jag i framtiden  ärligt ska kunna peppa Linn att välja den riktning i livet som hon vill och brinner för så måste jag ju vara en förebild och visa att man inte ska ge upp på förhand utan att man kan även om det känns både läskigt och jobbigt till en början
Går det att lära gamla hundar sitta så går det även att lära gamla tanter att våga välja en ny inriktning i yrkeslivet...






3 kommentarer:

  1. Så ledsen jag blir av att läsa att någons ogenomtänkta kommentar förstörde ditt självklara yrkesval. Men jag gläds att läsa att du nu tar igen det. Modig du är. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tragiskt men ogenomtänkta kommentarer kan förstöra mycket, det är en vetskap jag burit med mig genom livet. De två senaste åren har varit tuffa men samtidigt lett fram till något bra, nu vågar jag - nu hoppar jag !! Kram

      Radera
  2. Jättekram och stort lycka till! <3

    SvaraRadera