... en mening med allt som sker
Ja det är ju vad man lite klyschigt bruka säga när livet bjuder på motgång och uppförsbacke men kanske var det så att en rejäl knockout var precis vad jag behövde
En käftsmäll som golvade mig och drog ner mörkläggningsgardinen och så totalt att allt blev becksvart och försattes i pausläge
Kanske var det så att jag behövde det där mörkret för att hitta ljuset inom mig igen
Kanske var det så att jag behövde den där käftsmällen för att stanna upp och tvinga mig själv till att börja leta efter alla dom där små pusselbitarna som låg spridda lite överallt i ett enda kaos och sakta men säkert börja lägga bitarna på plats igen för att slutligen börja närma mig målet dvs att hitta mig själv och därmed även hitta glädjen till livet igen eller för att citera Lars Winnerbäck
"Jag hugger i sten
Men jag tror att jag sakta börjar se en kontur
Några armar och ben
Jag jobbar mig inåt så jag ser en figur..."
Sakta men säkert växer en ny Helen fram
Jag är inte helt säker på att omgivningen egentligen lagt så mycket märke till den "nya" Helen
Jag tror att den största förändringen skett inom mig och att den stora förändringen är min egen syn på mig själv och framför allt att jag numera värdesätter mig själv på ett helt nytt sätt
Jag har bestämt mig för att jag är för värdefull för att bara sitta på åskådarläktaren och se på när livet passerar, det är dags att kliva ner på planen och bli delaktig i livet med allt vad det innebär
Nu är jag en Helen som insett att även den minsta lilla dröm är värd att förverkligas och att det första steget oftast är det steg som är det absolut svåraste att ta men bara man vågar ta det steget så brukar resten av promenaden gå av sig självt och även om man kanske inte riktigt når det mål man först trodde att man var på väg emot så kan det visa sig att det nya målet är en riktig lyckoträff
Det finns en hel del kvar att karva och hugga i
Det finns en hel del finslipning kvar att göra och riktigt färdig kommer jag nog aldrig att bli men det är väl lite det som är meningen med det hela
- att hela tiden fortsätta jobba med sig själv,
karva lite
hugga lite
finslipa lite
Att aldrig bli nöjd utan hela tiden sträva framåt mot nya mål
Sakta men säkert växer en ny Helen fram
Jag är inte helt säker på att omgivningen egentligen lagt så mycket märke till den "nya" Helen
Jag tror att den största förändringen skett inom mig och att den stora förändringen är min egen syn på mig själv och framför allt att jag numera värdesätter mig själv på ett helt nytt sätt
Jag har bestämt mig för att jag är för värdefull för att bara sitta på åskådarläktaren och se på när livet passerar, det är dags att kliva ner på planen och bli delaktig i livet med allt vad det innebär
Nu är jag en Helen som insett att även den minsta lilla dröm är värd att förverkligas och att det första steget oftast är det steg som är det absolut svåraste att ta men bara man vågar ta det steget så brukar resten av promenaden gå av sig självt och även om man kanske inte riktigt når det mål man först trodde att man var på väg emot så kan det visa sig att det nya målet är en riktig lyckoträff
Det finns en hel del kvar att karva och hugga i
Det finns en hel del finslipning kvar att göra och riktigt färdig kommer jag nog aldrig att bli men det är väl lite det som är meningen med det hela
- att hela tiden fortsätta jobba med sig själv,
karva lite
hugga lite
finslipa lite
Att aldrig bli nöjd utan hela tiden sträva framåt mot nya mål
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar