Den där...

... Latmasken

Jag tycks ha en inneboende Latmask som liksom aldrig vill släppa taget om mig

Det spelar liksom ingen roll hur många slag han förlorar, han är envis den rackaren och ger sig tillkänna så fort jag ens tänker en tanke på att gå ut och röra på mig

Ja egentligen behöver jag inte ens tänka tanken, han dyker liksom upp lite då och då och påminner mig om att jag kan strunta i nästa promenad, att jag kan skjuta på nästa runda i spåret

I dag gjorde han sig påmind direkt när jag vaknade och började med sitt surr inne i skallen på mig

- Idag kan du skippa rundan i spåret, du ska ju till vårdcentralen

- Inte behöver du gå någon längre promenad i regnet

- Du ska ju på gympa sen i kväll, det räcker

- Schemat är så späckat idag, du hinner inte

Argumenten för att inte ta en vända i spåret radades upp ett efter ett och på väg hem från vårdcentralen hade jag bestämt mig

- Jag skulle  helt enkelt skippa morgonrundan

Främsta argumentet var att det regnade och Picasso hatar ju regn, dessutom hade jag ju varken gympadojjor eller träningskläder utan jeans och promenaddojjor på mig så saken var ju liksom avgjord men i sista stund bestämde jag mig för att trots det stanna vid spåret på hemvägen och i alla fall gå halva rundan

Picasso som fått hänga med blev givetvis överlycklig när vi närmade oss spåret och  när vi väl hade tagit oss runt halva spåret så tog vi resten av bara farten, ja faktiskt så gick jag två varv eftersom jag "bara" gick idag och inte sprang något

Trots att Latmasken precis förlorat slaget om morgonrundan så satte han genast igång med att försöka vinna nästa dvs slaget om kvällens Bodywork pass

- Inte behöver du gå på gympan ikväll

- Det är bättre att du är hemma med Linn

- Nog har du väl liiite ont i knät ?

- Är du inte lite, lite trött ?

- Den där yrseln, du borde verkligen inte motionera så länge du känner dig yr...

Ja, så där fortsatte det resten av eftermiddagen och framåt sex tiden på kvällen såg det ut som om Latmasken faktiskt skulle vinna sitt första slag på länge
I ett svagt ögonblick bestämde jag mig för att inte åka på kvällens pass utan istället vara hemma och mysa med Linn och hjälpa henne med läxan
Men ju mer klockan närmade sig halv sju och Latmasken så smått började dansa sin segerdans så ändrade jag mig och drog på mig träningskläderna, fyllde på vattenflaskan och åkte iväg

Men tro nu inte att Latmasken gav sig, nej då han gjorde sina försök hela vägen in till Rimbo och det var nog först när jag parkerade bilen utanför National som han drog en högljudd suck och konstaterade att han förlorat ännu en gång

Men nu tro inte att han för den sakens skull lagt sig till ro och vilat

Nej då, han är redan igång och gnäller om morgondagen

- Inte hinner du ta en sväng i spåret innan du ska till dietisten

- Strunta i morgonrundan, du ska ju ändå ut i skogen med Linn & Juni på eftermiddagen

- Nu när du har varit duktig hela veckan kan du fuska en dag

Men sorry lilla Latmask, ta och kryp ner i ett djupt dike och dra något gammalt löv över dig eller ännu hellre kryp in i ett ide och sov bort ett par månader  för även i morgon ska jag ta min runda och om den sen blir runt spåret eller en sväng inne i Norrtälje får morgondagens humör avgöra

För även om du kära Latmask gnäller som ett rostigt gångjärn och hela tiden gör allt för att jag ska avstå från att röra på mig så har jag bestämt mig för att vinna över dig så många gånger jag bara kan

För inte nog med att det är en skön känsla att knäppa dig på näsan kära Latmask, det är även skönt att ta den där promenaden, hänga med på det där gympapasset eller vad det nu kan vara eftersom jag mår så hiskeligt bra efteråt och framförallt blir jag glad och känner mig så oerhört nöjd med sig själv varje gång jag väljer den jobbiga vägen framför lätta och inte bara ger upp och struntar i att komma iväg
Så jag är ledsen Herr Latmask, du må vara envis som synden men tro mig även jag kan vara rätt så envis och har jag bestämt mig så har jag...