torsdag 30 maj 2013

Låt mig presentera...

... min vän Buster
 
 
 



Många av er tror nog att Buster är en grön cykel men Linn hävdar med bestämdhet att det är en Haflinger av okänd härstammning och ålder
Han flyttade in till oss under sensommaren 2012 och användes lite sparsamt innan höstrusket slog till men samtidigt som våren kopplade sitt grepp så hämtades han fram ur ladan och har sen dess följt med Linn, Prinsessan o mig på många underbara turer
 
 



Ridturerna har helt plötsligt ändrat karaktär för mina Prinsessors del
Från att tidigare varit rätt stillsamma skogspromenader i lunktakt med en och annan kort trav så har dom förvandlats till rejäla rundor på sådär en fyrtio fem minuter till lite över en timme
Rundor som helt plötsligt sträcker sig betydligt längre än tidigare och som får oss att upptäcka nya härliga vägar o stigar
Men framför allt så har ridturerna blivit mer fartfyllda
Trav & galoppsträckorna blir ju så betydligt mycke längre nu när jag kan trampa ikapp på cykeln
eller  f´låt rida i samma takt på Buster
 
 
 
 

 
 
Igår utlyste Linn en spurt & raceing tävling
Linn & Prinsessan satte av i galopp men jag och Buster lyckades komma ikapp och förbi
När Buster och jag haft ledningen i några meter hörde jag Linn säga
 
- Buster är diskad
- Varför då ?
- Han har inte fattat reglerna och då blir man diskad
- Vilka regler ?
- Prinsessans regler, ingen får galoppera fortare än Prinsessan, då blir man diskad och jag är domare så jag bestämmer, Buster är diskad punkt slut
 
Jaja, man ska ju vara snäll mot de som är mindre och mot tjejer så Buster tog det hela med jämnmod  och fnissade nog inombords precis som jag gjorde
 
 
 




tisdag 28 maj 2013

Äntligen...

... middagar utan solsting
 
 
Den åttonde sommaren i huset ligger i startgroparna
Vår balkong är alldeles underbar, vi har sol från sen fm och resten av dagen
Men, ett stort men
Denna sol kan ju bli lite jobbig när den gassar på som värst och man tex bestämmer sig för att ta en fika eller kanske äta middag på balkongen
Varje sommar har jag föreslagit att vi skulle köpa ett parasoll för att kunna skärma av solen vid dessa tillfällen men varje gång har jag blivit nerröstad av min käre make som haft en vision av någon annan lösning
Mer än en gång har jag stått med ett parasoll i handen men alltid blivit nerröstad av denne make som hade sin vision av vad som skulle vara den allra bästa lösningen
Förra sommaren införskaffade jag material för att maken skulle kunna genomföra sin vision men det stöp på att huset skulle målas om och därvid stannade det
För några veckor sen var vi på IKEA och än en gång höll jag ett parasoll i handen men med en dåres envishet förkunnade Paul att iår skulle minsann hans skapelse komma till stånd
Även den gången la jag snällt tillbaka parasollet bland dom andra parasollen
Nu i helgen städade jag balkongen, fixade fint i blomlådorna, fixade iordning några krukor med tomatplantor, kryddväxter, jordgubbar och gjorde balkongen riktigt trivsam
 
 


Till saken hör att min käre maken inte är någon större balkongmänniska, om han är det så har han lyckats dölja den sidan väldigt bra
Visst äter han på balkongen om vi bestämmer att vi ska göra det men några längre stunder brukar han inte tillbringa därute
Linn och jag däremot tillbringar en del tid där
Linn sitter ofta och leker, ritar eller pysslar där och jag sitter gärna och läser
Och givetvis intar Linn och jag både lunch, mellis och andra små fikastunder på balkongen
- oftast kisande med solen i ögonen
 
 


I går åkte Linn och jag en snabbis in till Norrtälje
Målet var att vi äntligen skulle köpa oss varsin solstol som vi längtat efter ett tag nu
När vi var på väg mot kassorna på RUSTA stannade vi till vid hörnet där dom hade alla parasoller och helt plötsligt så bestämde jag mig för att
- Nej, nu sturntar jag i alla visioner om hur solen ska avskärmas nu ser vi till att få hem ett parasoll och därmed basta
Linn som är inne i en turkos period valde ett mörkt turkosfärgat parasoll och glada och nöjda släpade vi våra solstolar och parasollet till bilen och åkte hemåt
 
 



Vad min käre maken egentligen tyckte om det hela lyckades han dölja väldigt bra
Linn och jag är iallafall toknöjda och ser framemot att inta den första middagen på balkongen under skydd av parasollet
Första måltiden efter pimpningen av balkongen för Linns del blev dock en ostsmörgås i solstolen efter en härlig ridlektion tillsammans med Prinsessan
 
 





Nerräkning...

... pågår
 
 
Just nu handlar tillvaron mest om nerräkning
 
 
- Om fem dagar ska vi till Gröna Lund
 
- Om tolv dagar är det Shettistävlingar igen
 
- Om tretton dagar ska vi träffa valparna igen och då bestäms det vilken som ska få flytta hem till oss
 
- Om femton dagar är det skolavslutning
 
- Om tjugotvå dagar jobbar jag mitt sista arbetspass -  eller ännu bättre om tolv arbetspass - går jag på en åtta veckor lång ledighet
 
Om sådär tjugotre-tjugofyra dagar får vi hämta hem valpen
 
Denna ständiga väntan men det sägs ju, den som väntar på något gott...
 
 
 
 


torsdag 23 maj 2013

Nu är det officiellt...

... vi väntar tillökning
 
Äntligen ska Anna, Joakim & Linn få ett småsyskon
Nedkomst eller kanske man ska kalla det leverensen väntas bli om lite drygt fyra veckor
 
 


I dag var dagen V, V som i valpar
V som i Valptitt
Det var en mycke förväntansfull Linnsom slog upp ögonen i morse och utbrast
 
- Äntligen ! Men jag ska tänka på simskolan hela dagen, tänker jag på valparna blir jag så pirrig i magen och kan inte vänta tills ikväll
 
 


Det var fler än Linn som var lite småpirriga och förväntansfulla inför besöket hemma hos uppfödaren
Vaparna var givetvis bedårande söta på alla sätt och vis, mamman till guldklimparna en cool typ som gjorde ett gott intryck precis som uppfödaren och hennes familj
Det blev en timmes valpmys och sen var det dags att åka hem för att smälta intrycken och ta ställning till om det kändes "rätt" och sen höra av oss med vårat beslut och under tiden skulle även dom känna efter om vi var rätt familj för en av deras valpar
Vi stannade till på pizzerian på hemvägen och redan innan vi fått maten på bordet så var vi rungande överens alla tre att det kändes väldigt väldigt rätt för vår del
Så, ja vi hann väl inte mer än innanför dörren innan jag ringde uppfödaren och meddelade vårat beslut dvs att det för vår del kändes väldigt rätt
Att det var dags att välkomna en valp hade vi liksom redan bestämt oss för och intrycket vi fick av uppfödaren, hennes familj och familjens övriga hundar kändes riktigt riktigt bra och förstärkte bara vårat beslut och vår valplängtan
Uppfödaren meddelade glatt att även dom tagit beslutet att vi absolut skulle få köpa en valp ifall vi var intresserade
 
 



Gissa om Linnsan hoppade jämfota av glädje när vi meddelade henne att det var bestämt att vi skulle få köpa en valp och när den första sprudlande glädjen lagt sig sa hon
 
- Nu, nu måste jag åka till Arken Zoo och köpa en valpleksak, jag bara måste det...
 
 
Klart busfian ska få åka till Arken Zoo och köpa en valpleksak
Nå´t måste vi ju fördriva tiden med fram tills det är dags för nästa valptitt om lite drygt två veckor
Vid det besöket har valparna blivit så stora att uppfödaren bestämt vilken valp som ska bli våran
Så, ja nu går vi verkligen i väntanstider härhemma och önskar att tiden ska gå fort, fort, fort
 
 


 



Det här med...

... mors dag
 
Jag är ju lite allergisk mot det där med mors dag, fars dag, alla hjärtans dag osv
För mig personligen känns det så krystat att hej å hå idag ska vi  unisont fira mamma, pappa, käraste eller vem det nu kan vara
Dom här dagarn känns mer som ett jippo där handeln drar längsta stå´t
För mig är det mycke mer värt att bli firad spontant bara för att personen ifråga själv kände att just idag vill jag visa lite extra hur mycke just DU betyder för mig
Att bli firad bara för att det råkar stå mors dag i almanackan eller för att någon reklamjingel uppmuntrat någon att köpa choklad eller en blomma känns inte lika mycke från hjärtat eller hur jag nu ska uttrycka det hela
Kort och gott
- spontan uppskattning helt enkelt
 
 
Dessutom trodde jag i min enfald att man inte ägnade skoltid åt att gemensamt rita morsdag kort så jag blev lite förvånad när jag hämtade Linn på fritids idag och hon på sitt sedvanliga sätt studsade ut i kapprummet och mycke stolt sträckte fram ett morsdagkort som hon hade gjort
 
 


- Mamma det här är du som köper spån och hö till mina marsvin, du handlar mat,  du lagar mat, du ryktar Prinsessan, du städar mitt rum och tvättar mina kläder
Mamma jag älskar verkligen dig
 
 
Just det här Morsdagkortet tyckte jag var extraoridnärt fint och för en gångs skull kände jag inte den där "morsdagallergin" krypa runt i kroppen utan jag blev istället alldeles varm i hjärtat
Visserligen inte en spontan  och självpåhittat men dock en omtänksam och mycke kärleksfull uppvaktning från en underbar liten trollunge
Och eftersom jag fick kortet redan idag så kan jag ju bortse från den där detaljen att jag inte vill bli firad på Mors dag för en helt vanlig torsdag är det alldeles ok att få ett sånt här fint kort


Mat...

... och minnen
 
 
Häromdagen gjorde vi Fattiga riddare till middag och vips var jag tillbaka vid köksbordet i köket på Björnbärsstigen
Mamma vid spisen och småsyskonen på andra sidan bordet
Vips poppade det upp massor av barndomsminnen och det kändes nästan som om jag var "barn på nytt" för en liten stund
Linn hade hört talats om Rika riddare och undrade vad det var för något
Jag förklarade skillnaden och lovade Linn att vi skulle prova det någon gång
Efter middagen försvann Linn in på sitt rum och medans jag plockade undan kom jag att tänka på tiden då jag jobbade natt på Råcksta sjukhus
När tröttheten o sötsuget satte in framåt nattkröken hade vi ibland tur att hitta ngr trista torra bullskivor som vi raskt förvanldade till Rika Riddare och fick på så sätt den socker/energikick vi behövde för att ta oss igenom natten
Vi var ett mysigt gäng på fyra stycken som jobbade natt tillsammans
När vi jobbade lördagskväll brukade vi turas om att baka eller laga något lätt och ta med oss
Helt prestigelös och inga som helst krav
Ibland hade någon med sig muffins, nybakta bullar, sallad, ngn enkel gryta
Ja det kunde vara precis vad som helst och dom där "mat/fikastunderna" var jättemysiga
Vi dukade iordning lite "fint" inne i dagrummet och ibland fick vi sällskap av någon patient som av en eller annan anledning inte kunde sova
Var det någon anhörig som satt och vakade brukade vi erbjuda oss att lösa av dom en stund så att dom fick komma ifrån, fika lite med oss och tänka på annat en stund
Det var mysiga och uppskattade stunder både för oss i personalen och de patienter o anhöriga som gjorde oss sällskap
Ett trevligt sätt att umgås och få nattimmarna att flyta på lite snabbare
 
 
 
 
 
Nattetid jobbade det förutom oss biträden o undersköterskor en sjuksköterska som hade ansvar för alla fem avdelningar
Oftast såg vi inte till sköterskorna annat än när dom delade medicin på kvällen/morgonen och när vi ringde efter deras hjälp
Den tjänstgörande sköterskan tillbringade helst natten på den avdelning som var lugnast och det var inte den avd. jag jobbade på
Men, det fanns ett stort undantag
Det slog liksom aldrig fel, på lördagskvällen lagom till fikat/maten var framdukad så brukade hissen stanna på vår avdelning och ut klev tjänstgörande sköterska som av en händelse liksom råkade ha ett ärende till vår avdelning just precis vid vår "fikatid""
Givetvis bjöd vi ju alltid in sköterskan att fika/äta med oss och speciellt en av dom avslutade alltid sin visit med
- Jag ska ta med mig något nästa gång...
 
 


Den där "nästa gången" kom aldrig,
iallafall inte under de fyra åren jag jobbade där
En annan av sköterskorna bestämde en lördag när hon skulle fixa nåt gott att äta och ärligt talat så tappade vi hakorna när hon kom den kvällen
Hon hade åkt kommunalt till jobbet dvs både buss & t-bana  och släpade på en stor "dramaten kärra" som bla innehöll en stor tung gjutjärnsgryta med en av de underbaraste kycklinggrytor jag någonsin ätit och till den serverade hon färskt bröd, sallad och avslutade det hela med en efterrätt som jag inte minns vad det var
Trots att det är över tjugo år sedan så minns jag vilken enorm matkoma vi jobbade i resten av den natten
En gång bestämde vi oss för att ha knytis till helgen, att vi skulle göra en sallad och alla skulle ta med sig något till den
Sköterskan som skulle jobba den lördagen ville ochså vara med på ett hörn och bidra med något
Lördagen kom och vi började hacka ihop vår sallad, sköterskan kom ner till oss, lägger en vitlöksklyfta på bänken och undrar om någon har lust att hacka den åt henne medans hon delade medicinerna
Hon hann inte mer än att lämna avd. innan vi unisont bröt ut i ett skratt som lockade fram både tårar o magkramp  och liksom aldrig ville ta slut
Det räckte att vi tittade på vitlöksklyftan för att börja asgarva igen
 
 


Hräomdagen bakade jag piroger och banne mig jag lyckades på något underligt vis att få dom att smaka nästan som de piroger jag o mina kompisar brukade köpa nere i Hötorgshallen när vi hängde där i början på åttiotalet och helt plötsligt kom jag att tänka på kompisar och minnen som jag inte tänkt på på många många år
Som sagt, mat och minnen...


 
 
 
 
 


Att dra ett streck...

... och gå vidare
 
 
Iofs är det något jag brukar förespråka
Att man ska titta framåt och inte bakåt,
att lämna det gamla bakom sig och gå vidare
Men, ett stort men
Jag tror man gör det lite för enkelt för sig om man bara lägger allt i en säck, knyter till den och ställer in den i arkivskåpet utan att ha sorterat och rett ut bland allt
 
Det "gamla" försvinner" inte med en axelryckning
Ibland kanske man måste rota lite i det gamla innan man går vidare och gör något bra
Det finns mycke att lära av det "gamla", många erfarenheter som man kan ha nytta av i framtiden
Jag tror stenhårt på att jobba framåt men...
 
 



... lika stenhårt tror jag på att man måste se tillbaka
Vad var bra, vad var dåligt, vad kan vi göra bättre ?
Att låtsas som om dåtiden aldrig har existerat tror jag inte är någon bra grund att jobba vidare ifrån
Nej Rom byggdes inte på en dag men jag är relativt övertygad om att Rom byggdes med hjälp av byggstenar baserade på tidigare erfarenheter



fredag 17 maj 2013

Snart går...

... jag i ide
 
 
och kommer inte fram förns pollensäsongen är över
Jag börjar bli grymt less på att andas genom ett sugrör, att ögonen känns halvt igenmurade och denna evinnerliga trötthet som hemsöker min kropp just nu
Inte nog med att det är maxat med pollen i luften som ställer till det, någon har dessutom haft fräckheten att hälla betong i alla mina leder
- från topp till tå
Jag är tokstel och har under veckan känt av nacken, ryggen och givetvis även den sk "tennisarmbågen"
Jomen livet är på topp just nu men det är väl bara att bita ihop, le o vinka, låtsas som om det regnar och hoppas på att allt blir bra så småningom
 
 


Rent kroppsligt har det varit en redig skitvecka men som tur är så har det hela vägts upp av att Linn & jag har haft ett par riktigt underbara eftermiddagar tillsammans
Små stunder då pollenbesvären och värken lindats in i mjuk bomull för en liten stund
Äntligen har Linn fått prova på det här med vatten tillsammans med Prinsessan
- något som dom båda två uppskattade med råge
 
 


Och när vi är ändå är inne på ämnet vatten så kunde vi i går konstatera att nu kan Linn simma
Vi passade på att bada en stund innan simskolan igår och helt plötsligt så bestämde sig Linn för att prova på att simma i den djupa bassängen utan några flythjälpmedel och när hon upptäckte att det gick hur bra som helst så passade hon på att åka vattenkanan ett par varv och sen även hoppa från trampolinen ner i den 1.8m djupa bassängen och sen simma runt en stund innan hon tog sig in till kanten igen
Det var en strålande lycklig Linn som sen under simskolelektionen fick massor av beröm av simläraren som var mäkta imponerad över Linns framfart i bassängen och på hemvägen påminde Linn mig om mitt löfte att vi skulle åka till Fyrishov och bada när hon lärt sig simma
Löften är ju till för att hållas så det är bara att bita ihop, se glad ut och tänka
- vad gör man inte för sina barn...
 
 
 
 
Med andra ord har veckan inneburit både ris och ros och det är ju lite upp till en själv att bestämma vad man låter styra tillvaron
Själv försöker jag fokusera på det positiva för att orka med skräpet
Om "skräpet" fick övertaget skulle nog tillvaron bli så ofantligt mycke tristare och jobbigare




onsdag 15 maj 2013

Ibland behövs...

... inga ord
 
Eller så kan det räcka med ett enda ord
 
- KÄRLEK
 
 


måndag 13 maj 2013

Smart och...

... beräknande
 
 
Linn har upptäckt "zipperarmband" Dvs armband som är som dragkedjor
Dom finns i div färger och man kan bära dom var för sig eller koppla ihop flera stycken
Än så länge har hon bara två i sin samling men drömmer om att ha ett par stycken till och idag satt hon och funderade på hur hon på bästa sätt skulle kunna köpa sig några till
 
- Jag har 21 kronor, på fredag får jag tjugo kronor i veckopeng och jag köper ett armband då så har jag elva kronor kvar sen...
 
 


... eller så väntar jag tills jag är med pappa på Flygfyren då kan han betala och sen glömmer jag att ge honom mina pengar då har jag ett nytt armband och fyrtioen kronor kvar
 Då kan du och jag åka och köpa ett armband mamma så har jag fyra armband
 
Ungen är smart och beräknande, stackars de pojkvänner som ev kommer att kanta hennes väg så småningom, dom kommer inte att få det lätt med den tjejen
 


fredag 10 maj 2013

"Tvinga" eller...

... låta avstå
 
 
I dag hade vi bestämt att Linn skulle hänga på när Julia & Eva-Mia hoppade lite på ridbanan
Linn har sett fram emot det och varit riktigt taggad dvs ända fram tills idag då något "roligare" störde
Strax före tio i morse försvann Linn ut tillsammans med sin kompis
I dryga fem timmar roade dom sig med att leka med schleishästarna, det byggdes stall, hagar mm och det var full fart på aktiviteterna både hoppning, dressyr och långritt hanns med
När jag strax före klockan tre störde leken och talade om att det var dags att bege sig mot stallet så svarade Linn direkt att hon inte ville rida idag
 
 


 
 
När vi för två och ett halvt år sedan skaffade Prinsessan så hade jag inställningen att det inte skulle vara något "tvång" utan att det skulle vara roligt att åka till stallet och den inställningen har jag haft hela tiden men nu påsenare tid så har jag känt att det börjat bli läge att skruva åt tumskruvarna lite
Det är inte alltid roligt att åka iväg till stallet men det är något som måste göras och idag var just ett sånt tillfälle då jag kände att det var läge att stå på mig
När jag okeyade att Linns kompis kunde hänga med upp till stallet och titta på medans Linn hoppade så ändrade Linn inställning och ville åka men i sanningens namn så infann sig aldrig den där viljan och lusten att pyssla med och rida Prinsessan
 
 


I dag var en av de där dagarna då jag fick rykta och fixa iordning Prinsessan medans Linn och hennes kompis hade fullt upp med annat
Eftersom jag var både kroppsligt och mentalt slut efter allt slit härhemma med ommöblering så bestämde jag mig för att inte ta fighten i stallet utan ta ett samtal lite senare med Linn när det bara är hon och jag
 
 


Väl ute på ridbanan samlade Linn ihop sig såpass att hon genomförde ridpasset med beröm godkänt även om koncentrationen och viljan inte var på topp så lyckades hon hålla igång Prinsessan och tappade inte humöret trots att den lilla damen minsann plockade fram sitt gamla trick och la sig ner i den mjuka sanden på ridbanan
- dock utan att rulla
 
 


Nu sitter jag här och gymnastiserar min hjärna med att fundera på hur höga krav man kan ställa på en sjuåring utan att hon upplever det som ett tvång och tappar lusten
Tjat o tvång skapar ju inga bra förutsättningar men samtidigt så...
 
 


... ja vill man ställa upp i en tävling även om det så bara är en clearround så måste man ju träna lite även om det just för tillfället lockar så mycke mer att leka med kompisen
Jag ska fundera vidare men en sak har jag bestämt mig för, kompisar med till stallet är helt ok när det är "vanlig" ridning men om koncentration o fokus behövs så är det nog allra bäst om Linn inte har något som drar utanför ridbanan



 


torsdag 9 maj 2013

Ett gott skratt...

... förlänger liver
 
 
Ja det är ju vad man säger och stämmer det så förlängde jag förmodligen mitt liv med många många dagar igår
Julia lånade min cykel, tog Peppe som handhäst och Linn hängde med på Prinsessan
Själv sopade jag lite i stallet och plockade undan efter oss innan jag tog bilen och åkte efter bort till Jossan
Prinsessan o Peppe fick busa runt lite på hennes ridbanan och efter en stund dök Sofie och Ida på Fighter och Musca upp
Då inledde tjejerna med lite terränghoppning innan stora bus & skrattanfallet utbröt
Jisses, det var bra länge sen jag skrattade så jag fick kramp i magen
Stackars Sofie skrattade så hon höll på att ramla av Fighter
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Efter terräng & skrattfesten dök även Ullis & Alva upp och Jossan gjprde lite markarbete med Fidelin och även lite grann med Prinsessan som visade att hon minsann kunde kicka lite med bakbenet bara för att markera lite
 
 


 
 
Linn roade sig med att spana in världen ifrån Fighters rygg och kände sig både stor & modig på en och samma gång och än en gång konstaterar jag att det är allt bra tur att Fighter är lika snäll som han är stor
 
 


Som en extra krydda avslutade Linn & Alva med att ta årets första dopp i sjön
Att påstå att dom badade är nog att ta i lite men doppade sig gjorde dom iallafall och hur mycke dom än bedyrar att det var jättevarmt så tror jag inte ett smack på dom
 
 


En otroligt mysig onsdagskväll som gav den där lilla guldkanten på vardagen som man så väl behöver och förutom att den härliga skrattstunden värmde  så blev jag alldeles varm i hjärtat när jag såg omtanken tonårstjejerna har visade Linnsan
Med ett leende ställde dom upp som "draghjälp" över hindrena, kom med glada tillrop och pepping  som fick lilltrollet att växa flera meter
Det spelar liksom ingen roll att Linnsan bara är sju år, hon får känna att hon är en i stallgänget och det betyder oerhört mycke när man är ett litet lilltroll
 
 






 
 


Inte så elakt...

... som det låter
 
Men det sägs ju att skadeglädjen är den enda sanna glädjen och det är lite så jag känner just nu
Eller kanske som man bäddar får man ligga
Eller...
 
 
 



... äsch jag vet inte men ibland måste man få kosta på sig att vara lite skadeglad
Iallafall om man döljer det inombords och visar en mycke förstående och ödmjuk sida utåt


tisdag 7 maj 2013

Den allra finaste...

... kärleksförklaringen
 
Idag gav vi oss iväg på en lite längre ridtur än vanligt, jag tog täten på cykel och Linn & Prinsessan strax bakom
Det blev en hel del trav och galopp i den underbara vårsolen och på väg tillbaka lutade sig Linnsan fram över Prinsessans hals och sa
 
- Jag älskar Prinsessan till månen och tillbaka hundra gånger.... men dig mamma, dig älskar jag till månen och tillbaka hundra miljoner gånger
 
Jag blev alldeles varm inombords och det berodde vare sig på solen eller cykelturen
 
 
 
 
 
 
 


måndag 6 maj 2013

Smått och gott...

... från gårdagen
 
 
I går var det shettistävlingar igen, första deltävlingen i Sommarcupen
Linns sista år som yngre barn och i brist på konkurrerande ekipage så tävlade hon mot sig själv i en av klasserna
Linn , Sillen, Dumle & Bettan
- järngänget liksom
 
 
 
 

 
 
Linn gjorde sammanlagt tretton starter  i fem olika klasser
I Hoppning 10cm körde hon ett race mot sig själv med  "sina" tre kompisar Sillen, Dumle & Bettan men i de andra fyra klasserna hade hon konkurrens
 
Fem klasser - fem segrar !
Riden precision är ju lite av Linn & Bettans paradgren och där gled dom in i mål som segrare och hade det inte varit för en oväntad galopp i kombination med ett litet sidosteg av hästen och lite dålig balans på ryttaren så hade det ekipaget även kammat hem segern i  hoppningen klass 5A med tanke på vilken fart dom fortfram i
- det bådar gott inför nästa deltävling
 
 


Förutom precissionsklassen så var det Linn & Sillens dag för hela slanten med segrar i Hoppning klass 5A & 5B, riden  agility & handleragility
Med två segrar i agilityn blev Sillen dagens agilityponny och med god hjälp av Julia som ställde upp  i handlerhoppning med Sillen och knep en 2:a placering blev lilla plutt Sillen även dagens hopponny
 
 

 
 
Dagens sötaste & charmigaste ekipage var dock lilla Lotta & Jacke som debuterade i tävlingsammanhang
- så mycke sötare än såhär kan det nog inte bli
 
 
 
 

Det här med...

... alla & någon
 
 
Ofta är det så att "alla" vill att något ska ordnas men gärna då av "någon"
Oftast finns det "någon" som med glädje kastar sig in och fixar det "alla" vill ha och "alla" kan lungt luta sig tillbaka och koncentrera sig på sitt
Det "alla" inte tänker på är att till slut går luften ur "någon"
Till slut känner "någon" att det inte är lika roligt att fixa det där som "alla" så gärna vill ha
och vips så finns det ingen "någon" som fixar det "alla" vill ha
Tänk så mycke lättare det skulle vara om denne "någon" istället var "alla"
Då skulle energin säkert räcka mycke längre och allt skulle bli betydligt roligare för alla inblandade

Före...

... och efter
 
 
 
I går var det shettistävlingar med RKS
Linn gjorde sig fin med uppsatt hår, vita ridbyxor & tävlingskavaj och var så fin
Iallafall vid tävlingstarten...
 
 
 
 
Efter trettonstarter och härliga timmar på tävlingsplatsen var det en betydligt smutsigare Linn som roades sig med kompisar och hästarna
Men det är väl som man säger
 
- Skitiga barn är glada barn !
 
 
 


Moster Rosa och jag...

... ska ha ett allvarligt snack
 
 
Moster Rosa har nog inte riktigt insett vad ordet paus betyder
För mig betyder ordet paus en stunds vila, ett uppehåll dvs man slår ner lite på takten
Moster Rosa verkar ha fått för sig att  paus innebär intensifiering, ökning av takten
"Förr" kom hon på besök sådär var femte-sjätte vecka och då oftast på ett rätt lättsamt sätt vilket var rätt okey  och inget som direkt störde
Men jag måste säga att jag har lite svårt att förlika mig med att hon de två senaste gångerna valt att dyka upp med bara tre veckors mellanrum och då på ett väldigt odiskret sätt
Moster Rosa har med andra ord blivit lite ouppfostrad på äldre dar och jag tror att det är dags att Rosa och jag har det där viktiga samtalet om hur vi ska förhålla oss till varandra eller kanske framför allt hur vi ska förhålla oss till ordet paus, eller rättare sagt till menopaus
 
 
 
 
Och när vi ändå är inne och sniffar på ämnet så var jag med om en rätt rolig sak häromdagen
Det är alltid kul när folk pratar om en och inte tror att man hör vad dom säger
Jag var på en liten tillställning häromdagen, ett litet kalas där vi grillade korv och fikade utomhus i den lätta vårvärmen
Eller vad andra ansåg vara brist på vårvärme, de flesta andra på kalaset var varmt klädda med både jackor och fleecetröjor
Själv gick jag runt i kortärmat vilket bekymrade en hel del som undrade om jag inte frös
Ehhh ?
Jomen hade jag gjort det hade jag förmodligen tagit på mig en tröja eller jacka, eller ?
Nåväl, jag satt en bit ifrån ett par personer som stod och värmde sig vid grillen
Dessa personer diskuterade mycke livligt min klädsel eller snarare brist på klädsel, att jag helt enkelt bara måste frysa osv osv och till slut konstaterade en av dom
 
- Hon är nog i klimateriet, det är därför hon  känner sig varm...
 
Tillåt mig småle, i så fall har jag befunnit mig i klimateriet ända sen jag var liten och även Linn måste ha kommit in i klimateriet redan
För det kan väl inte vara så enkelt att vi alla är olika även på punkten när det gäller det här med värme/kyla ?