Det var riktigt skönt...

... att sakta ner farten lite

Den här veckan har varit riktigt trivsamt lugn på jobbet

Både tisdag och onsdagen var jag av olika skäl tvungen att gå tidigare från jobbet

I tisdags slutade jag redan klockan tio och igår vid halv tolv snåret och det var nog precis vad både min knopp och kropp behövde

I tisdags hade Linn och jag en helt underbar dag med bla lunch på stan och lite shopping och igår fick vi en skön härlig "bara vara hemma eftermiddag" tillsammans

Det har varit oerhört nyttigt att slå av på takten lite att landa i vardagen, att stanna upp och tänka till eller rättare sagt att tänka efter

Dom senaste veckorna har rusat på i expressfart utan att jag riktigt hunnit med att reflektera,

det var liksom bara att kliva på tåget, ta plats och försöka hänga med i dess framfart och göra det bästa av situationen men nu är det läge att dra lite i handbromsen och slå av på takten

Under några veckors tid har jobbet fått vara prio ett vilket i sin tur inneburit rätt långa dagar för Linns del, lillskruttan har tålmodigt funnit sig i att "Mamma kommer vid tre" förvandlats till "Mamma kommer så fort hon kan" dvs oftast strax efter fyra

Men efter att ha haft två softa eftermiddagar då jag upptäckt hur oerhört mycke jag missat under de här veckorna så har jag bestämt mig för att jag under de här sista veckorna innan jag återgår till att bara vara planerare och jobba som vanligt igen så ska jag ha som mål att gå hem runt två vilket då förhoppningsvis kommer att innebära att jag iallafall lämnar jobbet strax före tre och därmed kan hämta Linn på utlovad tid

I dag var jag redo att gå vid två men så dök det upp en grej som behövde lösas, när den var löst dök nästa grej upp och sen nästa och vips var klockan halv fyra

I dag gjorde det dock ingenting att jag var liiite sen till fritids eftersom Linn hade full upp i "verkstaden" där dom höll på att sy små gosedjur

Medans några av barnen  hade pysslat i verkstaden hade några andra bakat kanelbullar till morgondagens mellanmål och när Linn och jag gick genom lilla matsalen på vägen ut till kapprummet sa Linn

- Mamma... jag känner mig hemma här på fritids nu när det luktar bullar... det luktar mamma och jag älskar dig

En av dom saker som fått stryka på foten de senaste veckorna är just bakningen, det har liksom vare sig funnits tid eller ork till att baka eller pyssla med något annat men nu ska det banne mig bli ändring på det och jag började redan igår med att röra ihop en filmjölkslimpa med bla gojibär, torkade äpplen, valnötter, linfrön, russin mm

Nästa vecka får det lov att bli lite bakning på schemat, dels kommer mina två stora troll och deras respektive hem nästa helg, dels fyller syrran 40 år och det ska firas med buller och bång nästa helg och dessutom ska jag försöka ta mig i kragen och se till att ta mig tid för en fika i lusthuset hos UB och då måste jag ha något gott med mig

I min värld finns det inget som någonsin kan bli viktigare än att ha tid till att vara tillsammans med min familj och mina vänner





Dagens ord..

... och skratt

I går ropade Linn på m ig från toaletten

- Mamma det är en pangad bajskorv...

Först fattade jag inte vad hon menade men sen gick det upp ett Liljeholmens för mig och även om jag borde ha vuxit förbi kiss & bajsåldern för länge sen så kunde jag inte låta bli att skratta åt det hennes klockrena konstaterande

För alla er som undrar vad en pangad bajskorv är så kan jag väl säga att uttrycket lös i magen numera heter något annat härhemma 



Ett bra bemötande...

... betyder mycke

Man läser ofta negativa saker om vården, hur folk känner att dom blir nonchalant bemötta, att man inte blir sedd och tagen på allvar när man söker hjälp

Just därför känner jagh mig extra glad idag efter Linn besök på Barnläkarmottagningen i Norrtälje

Det var länge sen vi var där senast, säkert två kanske närmare tre år sedan

Ett tag kändes det som om vi bodde där var det inte öroninflamation så var det krupp eller tillväxtkontroll eller nå´t annat "skojsigt"

För några veckor sedan var Linn på sexårskontroll hos skolsköterskan och efter att ha mätt och vägt Linn blev hon lite konfunderad och ville skicka Linn vidare till skolläkaren men då föreslog jag att jag istället skulle ringa till barnläkarmottagningen som varit med "från börjkan"

Efter några veckors väntetid så var det äntligen dags att få träffa vår "gamla" doktor idag

Som vanligt var vi på plats i väntrummet i god tid så Linn hann leka en stund och när det sen blir vår tur kommer Linns doktor ut i väntrummet och när han får se Linn skiner han upp som en sol i ett leende som når ända upp i ögonen

- Hej Linn, vad kul att få träffa dig igen det var alldeles för länge sen sist. Så kul att se hur du har vuxit och blivit stora tjejen nu

På vägen från väntrummet till hans rum pratar han hela tiden med Linn och förhör sig hur det är i skolan, vilket fritids hon går på, vilka kompisar hon leker med och vad hon tycker mest om att göra

Kort sagt, han verkligen tog sig tid med Linn och framför allt han lyckades verkligen förmedla känslan av att verkligen att "såg" Linn och att hon inte bara var ett barn i mängden

Efter att ha pratat en lång stund om allt och ingenting eller rättare sagt en hel del om Linn och vad som hänt i Linns liv sen sit dom sågs så blev det till att kliva upp på vågen för Linns del och sen ställa sig under mätstickan

Under tiden som doktorn förde in resultaten i Linns tillväxtkurva samt "analyserade" dessa så passade Linn på att leka med djuren som fanns i hinken på skrivbordet och som sagt det är ett tag sen vi var där så både jag och doktorn tappade hakan lite när Linn kläcker ur sig

- Det fattas en ko... förut fanns det en svart ko ochså...

Helt riktigt, det hade funnits en svart ko men den hade försvunnit för ett tag sen, förmodligen hade nog något litet barn lyckats få med sig den kossan hem

Snacka om att Lilltrollet har ett makalöst minne

Efter att ha analyserat Linns kurvor så konstaterade läkaren att hon följde sin egen kurva alldeles perfekt och visst kommer hon att bli kort vilket knappast kom som en överraskning med tanke på att hon var extremt tillväxthämmad redan vid födseln plus att både jag, hennes farmor, mormor, faster m.fl är under 160 cm så är ju det hela rätt logiskt

Det viktigaste i det hela är att det inte finns något som tyder på att det skulle ligga någon brist bakom hennes långsamma tillväxt utan att det helt enkelt är naturliga förklaringar

Efter att ha pratat ännu en liten stund avrundade läkaren besöket med attdet allra viktigaste av allt är att ingjuta massor av kärlek och ett gott självförtroende i Linn och lyckas vi med det så kommer hennes litenhet inte att ställa till några problem för henne under livets gång och hans spontana känsla var att Linn är en tuff liten tjej som utstrålar en enorm trygghet

Kort sagt, ett mycke trevligt läkarbesök som helt klart gjorde både mig och Linn på ett strålande humör så sen gick resten av vårt Norrtäljebesök i solskenets tecken

Vi hann med lite shopping och en lunch innan vi bestämde oss för att åka hem och bara mysa tillsammans





Jag tror min hjärna...

... tagit semester

I dag har min hjärna fungerat som en teflonpanna dvs ingenting har fastnat

Jag har hört att folk pratat men jag har liksom inte kunnat tagit in vad som sagts

På jobbet satt jag större delen av dagen tillsammans med Nettan och fipplade med TES i ett försök att få kvällsplaneringen att fungera

Jag fick verkligen anstränga mig till max för att ha koll på vad vi gjorde men ändå fick jag hela tiden sticka in med

- Hur var det du sa ?

- Vad var det vi skulle göra ?

- Hur skulle vi tänka ?

Det sista jag gjorde innan jag gick hem var att planera morgondagen något som för det mesta brukar gå på ett kick men nu blev jag sittande en lång stund och bara stirrade på det tomma blocket på ena sidan och pappret med alla "to do" på andra sidan och jag kunde liksom inte komma igång

Till slut bestämde jag mig för att kika på dagens planering för att se hur jag skulle tänka och komma igång

Efter jobbet och hämtning av Linn på fritids var det mer eller mindre bara hem och vända för att sen åka upp till stallet och måndagslektionen och när vi sen kom hem kopplade hjärnan av såpass att Paul till slut undrade om jag var trött eftersom jag bara hummade till svar  vad han än sa

Jag förmodar att det är den intensiva helgen som helt enkelt tar ut sin rätt och därmed stängt av all energitillförsel och det är lite med en lättnadens suck som jag välkomnar Linns läkarbesök i morgon

Linn får hänga med mig till jobbet mellan sju och tio och sen drar vi in till Norrtälje, klarar av läkarbesöket och därefter ska vi bara njuta av att vara tillsammans

Kanske gå en sväng "på stan" , ta en fika, mata lite änder...

... what ever liksom

Kan knappt minnas när jag jobbade en "normal" dag senast

Den sista tiden har klockan hunnit rusa fram till tre - fyra innan jag kommit från jobbet

Någon enstaka gång har jag gått runt två och idag när jag la in min arbetstid kunde jag konstatera att förutom de två dagarna jag hade semester så har jag jobbat över varje dag nu under maj så det kanske inte är så konstigt att hjärnan känns aningen överarbetad för tillfället och signalerar att den behöver återhämta sig

Allt...

... går igen

Från den sommaren det året jag föddes fram till sommaren 1988 hyrde mina föräldrar ett sommarställe i Sörmland där tillbringade vi förutom somrarna även en hel andra helger under resterande året

Även om jag tillbringade större delen av mina sommarlov hos mina sommarföräldrar AnnaLisa & Gunnar från det jag var fem till jag blev tolv - tretton år så har jag massor av underbara minnen från åren på  Baggetorp

När jag var "liten" var syrenhäcken på fotot härunder en underbar syrenberså med två "rum"

Ett alldeles utomordentligt ställe som kunde fungera både som bostad när vi lekte med dockorna eller som stall när vi lekte häst med våra cyklar

Numera bor min bror på gården och när vi ändå var där i krokarna i lördags passade vi på att hälsa på brorsan och hans familj

Medans vi vuxna satt och fikade i brorsans mysiga trädgård busade Linn runt med kusinerna

Jag fotade lite förstrött och det var först när jag kom hem och tittade igenom bilderna och fastnade för fotot där Linn och hennes kusin Filip precis haft ett traktorrace nerför backen som tanken slog mig...

... tänk, för sådär en trettiofem - trettiosju år sedan så var det jag som körde lådbilsrace tillsammans med mina syuskon och kusiner i just den backen

Tänk så många år som gått, så mycke som hänt men ändå kändes det på något sätt som om tiden stått stilla...

I dag...

... rann bägaren över

Det finns en gräns för hur mycke skit man orkar ta

Konstruktiv kritik är helt okey, den går att bemöta och framför allt går det att ta till sig, lära sig något av och sen gå en erfarenhet rikare och förhoppningsvis lite klokare

Men gnäll och orättvis men framför allt obefogad kritik är svårare att hantera  och i dag blev det helt enkelt för mycke för min del

I bilen hem från jobbet kände jag hur tårarna låg på lur hela tiden och det som räddade mig från att släppa ut dom var att koncentrera mig på det positiva några av mina arbetskamrater sagt under dagen

Just nu känns det som om jag bara vill lägga mig i en mörk vrå och dra täcket över huvudet och sova i ett par dygn, bara ge upp och skita i allt

Men samtidigt så vore det en alltför enkel väg att välja

Jag vill inte ge upp, trots all skit så har ju det positiva övervägt, jag har lärt mig massor under den här tiden - både nya arbetsuppgifter men kanske framför allt hittat nya sidor hos mig själv och hur det än är så trivs jag med mitt jobb både det jag gör nu och mitt "vanliga" jobb

Så givetvis kommer jag att bita ihop, ta nya tag och kämpa vidare

Gav jag upp vore det ochså som att ge ett okey till folk att bete sig illa, det vore som att säga att det är helt okey att ägna sig åt gnäll och skitsnackande

Ger jag upp så vinner dom ju, då har dom ju lyckats

Den beskaste och mest illasmakande medicinen är förmodligen att jag biter ihop, fortsätter med det jag gillar allra mest dvs att göra mitt jobb och följer ett av råden jag fick idag dvs att bry mig om dessa negativa personer, att inte låta dom få ta plats i mitt liv eftersom dom bara förgör och suger energi

Lättare sagt än gjort men varför låta dessa negativa personer ta över och segra när det finns de som är positiva och vill framåt, de som väljer att se det som är bra istället för att leta efter saker att klaga på

Nästan på pricken...

... sju år och sju månader senare

Återvände vi till, ja inte brottsplatsen utan till samma suite som vi hade på vår bröllopsnatt

Det vore att ljuga att skriva att det kändes som om tiden stått stilla,

snarare tvärtom tiden har rusat på i ett högt tempo

Ibland har det känts som om jag helst skulle vilja dra i nödbromsen och ropa

- Stopp ! Stanna!

Det har hänt mycke sen vi var här sist

Mina två stora troll har blivit vuxna - ja så vuxna man nu kan bli i mammas ögon - och flyttat hemifrån och även om jag nog är urusel på att tala om det för dom så blir jag alldeles varm i hjärtat av stolthet och kärlek varje gång jag tänker på dom

Familjen har även utökats med ett litet troll som även hon gör mig stolt och fylld av kärlek varje gång jag ser henne  även om jag ibland kan bli fullkomligt galen på hennes envishet 

Lite drygt sju år och sju månader som gifta

Hur förklarar man kärleken till den man som varje dag får en att känna att livet är en underbar resa och att man  på den resan har världens bästa resesällskap

Jag vet inte, ord känns så futtiga i sammanhanget men jag hoppas och tror att jag förmedlar den känslan i vardagen vi har tillsammans och dessutom får jag väl göra som Peter LeMarc skriver i en av de finaste låtar jag vet

Ett av dom sätt





Öppna famnen och ta emot mig,
min hand är full av saknad och den längtar så
Detta är ett av dom sätt jag åtrår dig på

En måndagmorgon som du ska glömma
skriver jag ett kärleksbrev du aldrig får
Detta är ett av dom sätt jag åtrår dig på

Halspulsen hamrar, hjärtat slår,
små, små vågor då och då
För att hålla kvar dom och komma ihåg,
räknar jag sätten jag åtrår dig på

När du just somnat och ligger sårbar,
vilar jag min panna mellan dina lår
Detta är ett av de sätt jag åtrår dig på

Halspulsen hamrar, hjärtat slår,
små, små vågor då och då
För att hålla kvar dom och komma ihåg,
räknar jag sätten jag åtrår dig på

När vi blir gamla och kanske glömda,
ger jag dig dom ögonblick jag sparat på
Detta blir ett av dom sätt jag åtrår dig på
Bara ett av dom sätt jag åtrår dig på,
bara ett av dom sätt jag åtrår dig på

För alla som härt storyn om vår bröllopsnatt ( eller snarare bristen på )  kan jag bara meddela att den här gågnen hade dimman lättat

När vi vaknade på morgonen möttes vi av ett Stockholm som långsamt vaknade i ett milt solljus

Och för alla er som inte hört storyn om vår bröllopsnatt kanske jag någon gång berättar om den och bjuder er på ett gott skratt...





Det är inte alltid så lätt...

... med alla konstiga namn

- Mamma du vet Clotted Creama

- Du menar clotted cream som vi hade till sconsen när jag fyllde år ?

- Nej du vet Clotted Creama... han som sjunger om sin flickvän som fick hjärnblödning

- Aha, du menar Chris Medina

- Ja.... den låten är bra

Det är ju inte helt lätt det där med uttal när man bara är sex år så jag kunde inte låta bli att småle lite åt den lilla damen som sen fortsatte att berätta att dom lyssnat på låten på fritids och att dom "stora" tjejerna berättat vad den handlade om och att den var jätte sorglig

 Linn avslutade  det hela med att säga

- Även om låten är sorglig så tycker jag att den är bra

 

Själv tycker jag att det är bra och alldeles underbart att dom stora tjejerna på fritids tar sig tid med dom små tjejerna i "nollan"

När Linn började på fritids i höstas kändes det lite jobbigt att min lillplutta skulle tillbringa såpass mycke på fritids i den stora barngruppen med massor av "stora" barn

Det fanns en viss oro över att dom "stora" skulle "köra över" småpluttarna men den oron var helt obefogad

Linn stortrivs på fritids och oftast är hon ju med sina jämnåriga kompisar men sena eftermiddagarn och de dag när det inte är så många barn så är hon tillsammans med de lite större tjejerna  opch det är väl en av fördelarna med att gå i en liten skola

"Alla känner alla" och även om det skiljer några år emellan så kan man vara kompisar ändå och mötas på halv vägen och säkerligen är det nog rätt mysigt för dom stora tjejerna att få känna sig just stora och ta hand om småtjejerna lite grann

Dagens lilla...

... fundering

På väg hem från vår lilla microsemester stannade vi först till på IKEA för att bla införskaffa ( ännu ) en expedithylla till Linns rum

Inne på IKEA gick vi förbe tre barnvagnar som alla hade suffletten uppfälld och vindskyddet ( eller vad det nu har för tjusigt namn numera )  på och givetvis även den lilla "klaffen" som går upp lite på suffletten uppfälld

En av vagnarna hade dessutom en fleecefilt käckt hängande så att den täckte snudd på hela den lilla öppning som fanns kvar

Från två av vagnarna hördes babygråt och jag kunde liksom inte låta bli att fundera över hur man som förälder tänker i ett sånt läge

Det spelar ju liksom ingen roll om så barnet ligger mer eller mindre naken därunder

- det blir varmt för barnet hur det än är klätt

Ett IKEA besök är ju dessutom ( oftast ) inget man klarar av sådär på en fem minuter utan det tar ju sin lilla tid att gå runt

Ok att man väljer att ha suffletten uppfälld men varför stänga in barnet under ett vindskydd och dessutom krydda det hela med en filt ?

Vi gjorde även ett litet stopp i Täby C och när vi satt och åt lunch passerade en mamma som definitvt måste ha tagit priset "dagens varmaste barn"

Även hon hade suffletten uppfälld och vindskyddet på och dessutom stack kanten av en fårskinnspåse upp under vindskyddet

Under vagnen låg det div påsar från olika affärer och inte vet jag om mamman i fråga hade shoppat allt just idag men det såg onekligen ut så

Barnet som låg i vagnen hade dessutom både stickad tröja och mössa på sig

Jag vet att det inte är min busisness men jag kan ändå inte låta bli att fundera över varför men framför allt hur man tänker som förälder ?

Fårskinnspåse ?

Nu ?

Dessutom i kombination med vindskyddet och detta i ett inomhus centrum ?

Varför varför ?

Jag skulle så gärna vilja veta hur man tänker....

Att ställa högre krav på...

... på andra än sig själv

Ja det tycks vara en ganska vanlig företeelse

Det är väldigt enkelt att tala om hur andra ska göra/säga saker och komma med höga krav på sin omgivning men det tycks vara svårt att leva upp till sina egna ideal

Eller är det kanske så att det är helt ok att ha höga krav på omgivningen men att man själv inte behöver leva upp till dessa krav av en eller annan anledning ?

Inte vet jag men efter att den första ilskan lagt sig idag kunde jag inte annat än att småle lite åt det hela

En person som gnölat och haft en hel del åsikter om hur någon borde ha sagt och agerat för att få folket med sig istället för emot sig gjorde själv exakt samma vurpa idag

Istället för att på ett trevligt sätt komma med sina tankar o funderingar kring ett problem valde h*n att ånga på som en ångvält och med en mkt bitter negativ ton framföra det h*n ville ha sagt

Tänk om h*n istället valt att föregå med gott exempel dvs genom  att själv leva upp till de krav som h*n ställer på omgivningen och istället för att sprida negativ energi kring sig valt att lägga fram det hela på ett annat sätt så hade min reaktion förmodligen blivit en helt annan

Nu gjorde jag precis som personen ifråga dvs vände taggarna utåt direkt och istället för att komma fram till en lösning på det hela hamnade vi i än en gång dödläge

Ju mer jag funderar på det hela ju mer undrar jag hur man tänker när man ställer högre krav på personerna i sin omgivning än vad man själv mäktar med att leva upp till ?

Varför är det ok att gå på som en ångvält mot andra när man själv helst vill få allt inlindat i bomull ?

Jag får inte riktigt ihop det resonemanget men kanske felet ligger hos mig ?

Det kanske är den nya tidens anda att leva efter mottot "Alla ska behaga mig men själv har jag inget ansvar..."

Jag må vara mossig och gammal men jag kommer nog fortsätta leva efter devisen "Behandla andra som du själv vill bli behandlad..."

Nu har jag har börjat nerräkningen till sista maj då jag ska återgå till mina vanliga sysslor

Det har varit jättekul att prova på nya arbetsuppgifter men det ska bli så skönt att slippa stå till svars för precis allt som händer i synnerhet när det blir fel för även om jag i grund och botten är totalt oskyldig så finns det några som på något sätt lyckas få det till att det ändå är mitt fel

Det måste vara otroligt skönt att frånsäga sig allt personligt ansvar och alltid ha någon att skylla på

Det viktigaste...

... är inte att vinna

utan att kämpa väl

Och kämpa det var precis vad Linn gjorde idag,

ja hon kämpade och var så duktig så förutom att bli lite lätt förvånad över att hon red såpass bra som hon gjorde så höll mitt hjärta på att svämma över av stolthet för att hon kämpade på och verkligen gjorde sitt bästa och det med bravur

Första starten gjorde Linn på Askar

Askar är en ung liten herre som inte är så mycke riden så därför startade dom i klassen med ledare och med tanke på att det bara var andra gången Linn red Askar så måste jag säga att det flöt på riktigt bra

Dagens andra start var på Bettan i klassen 10cm med vuxen på banan

Bettan som gjorde tävlingsdebut var väl i nte sådär supertaggad och undrade nog mest vad det var för spektakel hon släpats ut på men Linn kämpade på och lyckades till slut få Bettan över alla hinder

Dagens trejde start skedde på Sillen

En Sillen som inte var helt samarbetsvillig och Linn fick plocka fram en hel del av sin envishet för att få med honom på noterna såpass att dom tog sig runt banan och  t.o.m vann klassen

Förutom dessa tre starter gjorde Linn ytterligare fyra starter och kämparglöden var det absolut inget fel på

Linn gjorde verkligen sitt bästa och lite stolt kunde jag konstatera att det är stor skillnad på hur hon rider nu jämfört med i höstas

Nu rider hon betydligt mer medvetet och det är riktigt kul att se hur hon har utvecklats

Dagens andra seger knep Linn & Sillen i den ridna agilityn och där allt funkade  och både Sillen och Linn gick som ett urverk

Summering av dagen

- visst var det kul att Linn vann två av de klasser hon startade i men det allra roligaste var att hon överträffade sig själv och framför allt att hon var på ett strålande humör och mycke mycke nöjd med sin insats

Tänk så olika...

... vi tänker

I dag lekte Linn och hennes kompis med Barbiedockorna, själv höll jag på och fixade lite inför morgondagen och eftersom tjejerna hade ratat min musik och bett mig skruva ner ljudet så fick jag istället lyssna till deras prat under leken

- Nu har våra barbisar fått barn

- Ja och dom har samma pappa

- Vi är bästa kompisar och våra barn har samma pappa

- Ja, det är jättebra då kan vi åka på semester tillsammans och ha roligt alla tillsammans

Linn och hennes kompis tyckte att arrangemanget var alldeles strålande

Först smålog jag åt konversationen men sen började mina tankar fladdra iväg och låta deras lek ta plats i det verkliga livet och kände riktigt hur jag fick kalla kårar

Jisus säger jag bara, vilket mnardrömsscenario

- Tänk att få barn samtidigt som bästa kompisen, barn som dessutom har samma pappa

*gulp*

Jag känner mig högst omodern men en sån konstelation skulle jag nog aldrig kunna leva i

Men vid närmare eftertanke kanske det vore ett uppslag till en roman eller ett filmmanus

Kan ju bli hur kul eller tragiskt som helst helt beroende på hur man väljer att vinkla det hela



Plötsligt...

... händer det

Naturen vaknar ur vinterkoman och allt börjar plötsligt gro och spira

I år känns det som om våren kom "över en natt",

det gick väldigt fort när det väl började grönska

I dag upptäckte jag att vårt körsbärsträd börjat blomma

Många blommor var det och massor av knoppar som väntar på att slå ut

Med lite tur kanske det blir ett bra körsbärsår i år,

ett så bra år att bären räcker både till oss och fåglarna





Tåget...

... rusar fram

Vi är snart inne i mitten av maj

Vart har tiden tagit vägen ?

Det här året har verkligen börjat i expressfart och stundtals känns det som om jag inte riktigt hänger med i svängarna

Veckorna sveper förbi i raskt takt och helgerna fullkomligt swischar förbi i ett ännu snabbare tempo

Ibland känns det som om jag vill dra i nödbromsen och kliva av tåget,

ställa mig vid sidan av spåret och bara andas

Helt enkelt vinna lite tid och få landa i nuet en stund

Det knyter sig lite i magen varje gång Linn säger

- Mamma du jobbar så mycke, jag vill gå hem tidigare från fritids

Ja, jag vill ochså gå hem lite tidigare men just nu funkar det inte

Det hjälper dock föga att säga att det bara är tillfälligt, att snart blir det "som vanligt" igen

Två - tre veckor är en hel evighet för en sexåring som lever här och nu så istället för att fokusera på de långa dagarna som ibland blir gäller det att ta tillvara och njuta av de små guldkorn som vardagen trots all innehåller och sen krydda till det lite extra med lite lyxtillvaro tillsammans

Just nu räknar vi ner inför nästa veckas lilla "familjelyx"

På torsdag checkar in i en suite på Scandic Hotel i Alvik och sen väntar en god middag och ett besök på Operan där vi ska se Läderlappen innan vi återvänder till hotellet för att avnjuta en lyxig kväll tillsammans hela familjen

Jag tror att Paul ser fram emot att ligga på den breda dubbelsängen och zappa mellan kanalerna på TVn och Linn och jag tänker ladda med ngt lyxigt skumbad och ligga i badkaret  tills vi ser ut som två russin

Kort sagt, vi ska åka på en liten övernattning och förhoppningsvis snabbladda batterierna så vi klarar slutspurten innan det äntligen är dags för semester





Guldkorn...

... i vardagen

Efter en lång och muggig dag på jobbet där återigen gnällandet genomsyrat större delen av dagen var det riktigt skönt att åka upp till stallet tillsammans med Linn

Dressyrlektion med Prinsessan stod på schemat och Linn var taggad som bara sjutton

Prinsessan som inte alls fattat vitsen med att såsa runt på en ridbana brukar rätt snabbt visa sitt missnöje och gärna testa tricket "Lägga sig med litet barn på ryggen* så fort hon bara får möjlighet var i går på ett strålande humör och bjöd friskt framåt

Marika höll en rätt tuff lektion med en hel del trav och både Linn och Prinsessan fick jobba hårt men båda två såg ut att trivas alldeles ypperligt med tempot

Det var härligt att se Linn och Prinsessan tillsammans och lite extra roligt att Prinsessan för första gången genomförde en hel lektion utan att konstra det allra minsta

Tidigare har vi fått bryta efter ett tag just för att Prinsessan spunkat ut och tyckt att det där med lektion på banan är det absolut tristaste man kan utsättas för

Efter lektionen var Linn rätt trött men oerhört lycklig, hennes självförtroende när det gäller ridningen har ökat på sig otroligt bara under de senaste dagarna

Gårdagens ridlektion var ett sånt där riktigt guldkorn i vardagen som fungerade ypperligt som energipåfyllning...







Storleken har betydelse...

... iallafall ibland

Att vara liten är inte helt lätt, det är något Linn fått erfara gång på gång och mest påtagligt för Linns del blir det när det handlar om ridningen

Även om hon rent teoretiskt vet hur hon ska göra så spelar det liksom ingen roll eftersom det inte fungerar rent praktiskt

Dels har hon ingen "tyngd" att sätta emot och dels är det ju oftast så att hennes skänklar nätt o jämt når nedanför sadelkåporna

Men, det finns ett lysande undantag...

... Sillen

Han är alldeles perfekt i storlek, ja det är nästan så att man skulle kunna säga att Linn och Sillen passar varandra som handen i handsken både vad det gäller storlek och personlighet

Kort sagt dom gillar varandra skarpt

I dag har Linn & Sillen tränat inför tävlingarna nästa helg och det var en ren fröjd att se Linn rida runt på gräsplanen och trava över bommarna som om hon aldrig hade gjort annat

Det är inte helt lätt att rida en matglad liten shettis på en vårgrön gräsmatta men Linn lyckades otroligt bra och fick Sillen att gå dit han skulle och göra det hon bad honom om

Jag har tyckt att Linns ridning har "stått still" ett tag, att det inte hänt så mycke utan att det mest lunkat på i gamla invanda spår men idag syntes det att något har hänt med hennes ridning

Linn red på ett mycke mer medvetet sätt idag och hon var med på ett helt annat sätt än tidigare och dom där fladdriga händerna och tyglarna som spökat och varit ett gissel är inte alls samma problem längre

- inga väderkvarnar och höga händer där längre utan dom håller sig hyfsat stilla numera

Det känns med andra ord som om Linn och Sillen har en härlig säsong framför sig tillsammans

På söndag drar det igång med tävling i Syninge och sen väntar Malmköping, Håtuna, Rockelstad mfl

Kalasdags...

... och presentproblem

Vad köper man till en medelåldersman i present ?

Tja, jag hade inte den ringaste aning men hörde mig för med frun i familjen om två tårtor till kalaset  kunde vara ett tänkbart alternativ istället för en  present

Min ide föll i god jord så nu på morognen har jag "tårtat" det sista

Det blev en tårta med citronfromage och tobleronefluff och en med hallonmousse och dumlefluff

Tobleronetårtan garenerades med mörkchoklad och torrostade jordnötter och dumleflufftårtan dekorerades  i all enkelhet med  lite jordgubbskulor

Nu återstår bara att se till att tårtorna levereras i ätbart skick och att både föremålet för kalaset  och hans gäster uppskattar bakverken









Nej, jag är...

... inte imponerad

Jag följer ngr mat & bakbloggar och har förstått att makroner ärväl  typ det trendigaste man kan baka just nu och jag har varit lite småsugen på att testa men aldrig riktigt kommit till skott

I dag åkte Linn och jag på en dagskryssning tillsammans med syrran och hennes två yngsta barn och poå hemvägen passade vi förståss på att äta buffe

På efterrättsbordet fanns det makroner och givetvis var jag ju tvungen att ta tillfället i akt och provsmaka

Nu kanske en pistagemakron ombord på en Ålandsfärja inte är något bra  riktmärke för hur en makron ska smaka och vara  men mitt första intryck av dessa små bakverk blev helt klart en besvikelse

Efter att ha läst hur dessa små bakverk höjts till skyarna så hade jag nog väntat mig något helt annat än denna rätt trista och menlösa lilla kaka

Men det är väl bara att konstatera att jag än en gång är kärringen mot strömmen och att det där med "trendbakning" inte är något för min del

Makronerna kommer nog även fortsättningsvis att lysa med sin frånvaro i det Ahlgrenska hemmet, precis som alla  dessa cupcakes

- med en dåres envishet och av princip kommer jag att fortsätta att baka muffins med glasyr på

Visst, det låter säkert trendigare och mer coolt att säga cupcakes men hur man än vrider och vänder på det så blir en cupcake aldrig något annat än en helt vanlig dj*** muffins med glasyr på





En sån där dag...

... när allt flyter på

Precis en sån dag har jag haft idag

Vaknade hyfsat pigg

Dagen på jobbet började på allra bästa sätt dvs inga sjukanmälningar och två personal som dessutom  var helt "oplanerade" , kan knappt minnas när det inträffade senast

Men det allra bästa var att lugnet höll i sig hela förmiddagen

Telefonen som annars brukar ringa i princip oavbrutet var nästintill knäpptyst, ja det var nästan så att jag ville lyfta luren ibland bara för att kolla att den verkligen funkade som den skulle

I rask takt hann jag under fm

*Planera helgens kvällar

*Kolla igenom helgens dagplanering

*Sitta med TES en stund och planera både måndag & tisdag i min grupp

*Ringa två som sökt sommarjobb hos oss

*Kolla personaläget/vikariebehovet inför nästa vecka

*Fixa ny kvällsplanering, dvs justera den nuvarande kvällen planerad på 8 personer samt planera en kväll för de gånger vi bara behöver vara 7 

* Ringa på referenser på timvikarie

Plus lite annat småfix sådär i största allmänhet, när klockan slog kvart i tolv enades M och jag om att jag skulle passa på att gå hem " i tid" för en gångs skull eftersom läget var under kontroll

- Men det är bäst att du snabbar dig för så fort du har gått brakar det väl loss...

Jag hoppas att lugnet höll i sig resten av dagen och att även helgen blir hyfsat lugn för dom som  ska jobba

Min eftermiddag fortsatte iallafall i lugnets tecken

Linn och jag åkte upp till stallet, pysslade en lång stund med Sessan innan vi slutligen gav oss ut på en skogspromenad och efter ridturen fikade vi bakom stallet

Saft & bullar till Linn och mamma och morot till Prinsessan

- en perfekt avslutning på veckan

Att våga...

... eller fega ur

Ja det är den stora frågan just nu

Ska jag kasta mig handlöst ut och våga göra något som är så långt ifrån mig som det bara går eller ska jag helt enkelt fega ur ?

Att fega ur känns som en rätt bra ide just nu men samtidigt blir jag lite taggad att testa om jag vågar

Vad har jag att förlora liksom ?

Ingenting mer än lite heder kanske

Den senaste tiden har jag suttit inne och hjälpt chefen en hel del, svarat i telefon, ringt in vikarier, planerat, haft lite "koll på läget", varit med när hon intervjuat de som sökt enhetsledartjänsten och även på egen hand intervjuat folk som sökt jobb som timvik. hos oss

Kort sagt provat på lite nya saker och det har varit riktigt kul

Jag har alltid tyckt att det varit  rätt jobbigt att prata med "okända" människor i telefon men efter dom här dagarna har jag klivit över den tröskeln

Första dagarna kunde jag känna paniken ligga där lite lätt i bakgrunden varje gång telefonen ringde men den känslan är definitivt borta nu och det är en himla skön känsla att ha frigjort ännu ett spöke ur garderoben

I dag berättade M att nästa fredag ska Tiohundra visa upp sig/ragga vikarier på arbetsförmedlingen och undrade om jag kunde tänka mig att ställa upp på det

Min första tanke var

- Never !!!

Jag ?

 Stå och mässa framför okända människor?

 Nej jag skulle inte tro det va

Men så tänkte jag efter,

varför inte ?

Hur ska man någonsin komma någon vart om man hela tiden duckar för det som känns obehagligt ?

Vad kan hända liksom ?

Jovisst, jag kan göra bort mig big time men det får jag väl bjuda på i såna fall tänkte jag och okeyade det hela och tyckte att det kändes rätt bra



Men nu,  ja nu några timmar efteråt så känns det väl "sådär"

Vad sjutton har jag sagt ja till ?

Hur korkad får man bli på en skala ?

Det är ju inte så att jag ska till någon offentlig avrättning även om det just nu känns så  men är det något jag verkligen avskyr så är det att prata inför folk jag inte känner

Det är verkligen sånt som varit big no no i hela mitt liv

Å  andra sidan kanske det vid fyrtiosjuårs ålder  är dags att ta itu med gamla spöken och släppa ut dom i ljuset där dom hör hemma

Jag menar, klarade Linn av att övervinna sin höjdrädsla och genomföra en  hopplektion på Millan häromdagen så vore det ju allt bra skamligt om jag bara vek undan utan att ens ha gett det hela en chans och inte fanken kan jag vara fegare än min lilla sexåring ?





Livet är...

... alltbra härligt

Ledig dag mitt i veckan

Solen skiner

Gott humör

Kort sagt...

... livet när det är som bäst